Idag hände detta dramatiska:

En miljon grabbar var fortfarande helt tända på idén att få bandage. Det var fjuttiga små sår som man inte ens kunde se i förstoringsglas (eller med mina mormor-glasögon, som är detsamma som förstoringsglas). Så till slut blev jag less med stort L. Tack och lov hade jag en stor finne på hakan som jag klämt illblå nån gång, så nu använde jag denna till att spela döende. ÅH VAD SJUK JAG ÄR; TITTA MITT SÅR sa jag mycket dramatiskt medan jag låtsades svimma.

Till slut tyckte de jag var världens töntigaste och orkade inte bry sig om nåt bandage längre.