Det beräknas finnas cirka en halv miljon gatubarn i Etiopien varav 100 000 – 200 000 av dem lever i huvudstaden Addis Abeba.
Gatubarn är främst ett symtom på andra problem i samhället, ett ”friskt” samhälle har inga barn på gatorna. Främst beror det stora antalet på fattigdom, arbetslöshet, HIV/AIDS, kombinationen små inkomster och stora familjer, sociala problem som alkoholism, missbruk, barnmisshandel etc.
De största problemen med att leva på gatan är brist på rent vatten och mat, kylan under regnperioden samt brist på hälso/sjukvård och rättsäkerhet. Majoriteten av barnen och ungdomarna på gatan har ett eller flera missbruk, i Addis Abeba är det vanligast med khat, alkohol, ganja (marijuana), lim/bensin-sniffning och cigaretter. Även tyngre droger har börjat förekomma.
För att överleva är de hänvisade till tillfälliga jobb de kan få (som att bära, lasta eller putsa skor), tigga och stjäla. Precis som i övriga världen har matpriserna ökat markant det senaste året vilket gjort att det blivit ännu svårare för dem att få tag på mat(rester) och tendenserna är tydliga att matintaget minskar och drogmissbrukena ökar. Detta gör också att de blir ännu känsligare för sjukdomar och infektioner.
Den genomsnittlige gatukillen i Addis Abeba ser ut så här:
15 år gammal och har bott på gatan sedan han var åtta år. Har gått i skola en eller två årskurser och har en förälder i livet som är bosatt på landsbygden. Han är beroende av khat, ganja, alkohol och cigaretter, har varit sjuk i malaria och tuberkulos, suttit i fängelse i sammanlagt tolv månader och hamnade på gatan för att han bråkade med sin pappa och rymde hemifrån. Han har dålig (eller ingen) självbild, är intellektuellt understimulerad, löser konflikter med knytnävarna och har svårt att uttrycka vad han tänker och känner.
